snurrar i huvudet på mig, tänker på massa saker kring J.. ♥♥
vill man inte leva längre, mår man inte bra för nånting alls, varför kan man inte se på
människor som mår så dåligt för att få en chans att hjälpa dom? vissa människor gör
otäcka saker som ett rop på hjälp för att dom inte kanske vågar
säga hur dåligt dom mår, rädd för att inte folk ska
ta en på allvar? ja jag vet inte..  fast jag försöker glädjas av tanken
att han har det bättre där han befinner sig nu, inre frid och ingen smärta..

tusen frågor men inga svar! vi andra kommer bli gammla och alltid minnas de personer
som valt att lämna jorden för nått annat, men dom blir förevigt unga.
och vars kommer man? försvinner all smärta ångest ja allt?
vet inte ens vad jag skriver, men jag kan bara inte sluta tänka?
jag tycker det är så svårt jobbigt, hemskt att så unga människor väljer att lämna allt..
visst att det är hemskt/jobbigt då ens exempelvis farmor går bort, men det är naturligt att dö gammal.
ens barn ska inte dö innan en själv, det känns inte så.. ens föräldrar ska heller inte dö
om man exempelvis är ung, även om det är jobbigt när vem som helst oavsätt ålder dör..
men tror ni förstår vad jag menar, eller hoppas ni gör det?