Allting har ett slut, eller hur? Jag menar liksom det måste det ju ha. Man måste någon gång få känna att man är normal? Visst jag är normal, det vet jag mycket väl. Jag är normal med en liten del av mig som inte funkar som jag vill, en del som gör som den själv vill även fast jag försöker säga nej. Det är ingen som kommer förstå hur det där funkar, knappt jag gör det själv. Men man lär sig med åren, man lär sig att handskas med sakerna på ett helt annat sätt. För livet går ju ändå ut på att lära sig rätt och fel, lära sig vad man kan, borde och inte borde göra. Livet går ut på att träffa den där speciella personen, den där personen man ska spendera sitt liv med, den där man ska skaffa barn med, eller den personen som man tror är den rätta och sen visar sig vara fel person. Det går ut på att gå i skolan, ta studenten, bli arbetslös, söka jobb, få ett jobb, inte trivas på jobbet, byta jobb, och leta eter nytt tills man till slut hittar det perfekta jobbet. Sen ska man ha någon stans att bo, man ska lära sig ta om sig själv för när du väl flyttar hemifrån så måste du kunna ta hand om dig själv. Livet är ett ända stort frågetecken, och den ända som kan räta ut frågetecknet är du. För att du ska kunna göra det måste du tro på dig själv, för det finns ingen som kan klara av att fixa det bättre än just du! Så tror på dig själv förfan, det är en av dom viktigaste sakerna som finns, att tro på sig själv! Om du inte tror på dig själv, vem ska då kunna tro på dig. Allting du gör, gör du för dig själv så kom ihåg att det är du som bestämmer över ditt liv och låt ingen ändra på det. Lev ditt liv precis som du vill. Det är okej att vara egoestisk, för det är ditt liv, det är dig allt handlar om. Du har huvudrollen i filmen som heter "ditt liv" du är även regissör och producent. Så ställ dig upp rätta till kragen, lyft huvudet och visa hela världen ditt leende och bara tänk "idag är det min dag, imorgon är det min dag, och för all framtid är det min dag". Visa att ingen kan trycka ner dig, för du är perfekt precis som du är. Det spelar fan ingen roll om du har en diagnos, eller en skada, eller vad fan som helst. DU ÄR PERFEKT PRECIS SOM DU ÄR! Glöm aldrig det kära vänner!
Cassi